Stina Maräng

Länge har vi, mamma och jag, talat om att hon skall komma hit och stanna i några dagar. Så att vi får möjlighet att dela vardagens händelser och småprata med varandra. Oftast blir det att vi träffas när någon i familjen har fyllt år, när det ställs till med kalas...det är jättekul att träffas då också, men det blir inte som att umgås "på riktigt".

Så, i onsdags kväll kom mamma hem till oss.

Det passade jättebra detta veckoslutet och helgen, eftersom barnen hade studiedagar och var lediga från skolan på torsdag och fredag - barnen och mormor fick träffa varandra själva och vi behövde inte ha dåligt samvete för att barnen var tvungna att vara på fritids hela dagarna på lovet, och så skulle vi ha kvällarna till att "vuxenumgås" med varandra.

För en tid sedan blev det bestämt att jag och ett par kollegor från jobbet skulle iväg på en studiebesöksresa. Naturligtvis krockade det med att mamma skulle komma till oss.
I torsdags eftermiddag åkte vi för att natta över och göra studiebesöket på fredag förmiddag.
Så bra ändå att mormor var hemma med barnen, eftersom älskade P också var iväg på torsdagskvällen.

Det var lite stressigt på torsdagseftermiddagen innan vi kom iväg från jobbet, och det hann bli både kväll och mörkt innan vi var framme. En snabb koll att allt var bra hemma, och middag på hotellet, innan det var dags att zappa lite på kanalerna på TVn för att sedan sova ostört hela natten - det är faktiskt lite lyx med enkelrum lite då och då :)

Studiebesöket på fredagen var givande och vi - kollegorna och jag - drog iväg hemåt med massor av nya idéer. Får väl se om de kan förverkligas i jobbvardagen.

Jag kollade sms:en på väg hem och hade fått ett mystiskt meddelande om saknade krokar - det klarnade efter ett samtal hem - det var degkrokarna som mamma inte hade hittat.

Hur underbart är det inte att komma hem till doften av nybakade bullar?!!

Mamma och barnen hade bakat kanelbullar, jo de hade hittat degkrokarna till slut...

Hur skönt det än är att sova ostört i ett enkelrum på hotell en natt, lika underbart är det att komma hem och mötas av doften av nybakat och såå stolta barn som vill visa sina jättefina och goda bullar.

Det är guld värt att ha en mormor hemma!

Idag har vi småpratat mellan varven och umgåtts sådär mysigt vardagligt. Det har hällregnat ute, så vi har fått hålla oss inomhus och pyssla, fika med nybakta kanelbullar och umgås.

Härligt!

Kram! Stina